JyckeFix

JyckeFix

En semestervecka kvar och jag behöver nog egentligen tio till

Mina egna tankarPosted by Ewa Sun, July 20, 2014 11:49:09

Har försökt att njuta o ta det lugnt av min semester. Vi har varit väldigt duktiga egentligen både maken och jag. Inte några uppbokningar i almanackan, telefonen går till svararen så jag får sova om kvällarna o slippa stressen av ringsignalen på dagarna. Med en enda ynka vecka kvar kan jag konstatera att det går åt rätt håll om än alldeles för sakta i mitt tycke.

Vi hade världens trevligaste gäster här förra helgen, vi åt, lekte o garvade hela lördagkvällen. Det är sånt som ger plus på välbefinnande kontot! Susanne hade dessutom anordnat lite små busaktiviteter o jag fick nog den allra skojigaste på film :)

Det kändes så bra den där kvällen att jag med lite påställa kom iväg o tävlade agility på Kristinehamns superinofficiella tävling tre dagar senare. Vi tog de örsta stegen på en tävlingsbana sedan oktober 2012 där i tisdagskväll Jippie o jag. Så länge sedan är det.

Varför är det så länge sedan då?

*Renovering.
*Flytt.
*Ont.
*Utmattning.

*Nu har vi flyttat klart äntligen - tack för lånet av källarförrådet älskade dottern och att vi fick flytta det sista när orken kommit tillbaka!

*Renoveringen 2014 är nerbantad till enbart nytt staket och målning av detsamma, målning av garageportsram och ett fönster som måste underhållas före vintern kommer.

*Ryggen har fått tabletter som hör o häpna tar bort smärtan så mycket att jag kan sova ostörd! Vaknar inte varje gång jag vänder på mig!!! Så skönt! Armbågen måste vila med förstånd, dvs på med ett speciellt skydd när jag använder armen.

*Stora problemet är väl att allt förutnämnda tre saker genererat en rejäl utmattning i skallen på mig, igen. Inte så att jag brakat ihop men jag är på god väg. Har prioriterat upp mig själv och prioriterat ned mitt jobb med kurser och ännu så länge känns det helt korrekt - för mår jag inte bra levererar jag såklart inte bra heller. När man inte hittar orden är det svårt att undervisa o vägleda liksom...

I alla fall där i lördagsnatt lurade Pär (och till stor del även Linda genom pepping tidigare i veckan) iväg mig till Kristinehamn på en liten bustävling i goda vänners lag. Första loppet var helt ok fram till slalom som är allt för svårt för en liten pumi som inte tränat med någon ordning på evigheter men andra loppet sitter som en smäck. Tror inte ens att min tunga springstil o korta hjärna påverkar hundens fart värst mycket ;)

Det gav mersmak och eftersom Torsbys tävling låg öppen för anmälning nästan ända fram till tävlingsdagen kunde jag anmäla mig o Jippie till två starter. Hon är så jätteduktig jag är så jättestolt över henne och beklagar att hon tvingas springa med mig. Å andra sidan är det med mig hon vill jobba så det är ju det bästa hon kan få ändå.

Huvudet håller ihop på mig i ett lopp - men inte i två. Slalomkunskaperna höll inte för Jippie i första så därför blir det pannkaka därifrån. I hopploppet räcker min skalle i små korta sekvenser. Första och sista fyra hindren fixar jag bra resten kan vi glömma. Det är lite hårt. Jag undrar när jag kommer bli normal igen - om någonsin? Måste lära mig att hushålla med mina mentala krafter på ett bättre sätt men det är ju så jäkla svårt. Jag är ju inte direkt den där som vill sitta stilla o titta på - jag vill ju vara med mitt i smeten o då kan jag inte bromsa o får inte gasa - ja ja - förr eller senare får jag väl till det.

Tänk så bra jag ändå har det - världens finaste barnbarn, barn, gubbe, föräldrar, vänner o hundar - vad mer kan man önska sig?

Jag måste bara dela med mig av världens goaste badvideo också ;) vi var nere vid sjön o hundarna njöt i fulla drag. Jag själv har inte slutat skratta än!



  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post247