JyckeFix

JyckeFix

Hundmöten

Mina egna tankarPosted by Ewa Sun, May 18, 2014 09:55:28


Jag har fyra egna hundar varav en börjar bli gammal och en är unghund. Dessutom följer föräldrarnas lilla råtta med varje morgon nu igen efter ett uppehåll på ett par månader då hon hade rehab efter två stora operationer. Det kräver lite planering, engagemang o envishet att få dessa promenader att fungera på ett för alla bra sätt och jag känner att det är många som inte inser sin egen roll i dessa möten.

Mina hundar har några få hundkompisar som vi näst intill alltid möter på morgonpromenaden och de har på något sätt också kommit att hamna i "vår flock" - eller vi i deras. Det är lekkamrater och goda vänner som både hundarna och jag uppskattar, två- såväl som fyrbenta. Men eftersom vi har stor egen hundfamilj är det egentligen inte för hundarnas skull - de har inte det behovet - det är mer för min egen del, det är trevligt att byta några ord en morgon nu o då.

För mig är dessa morgonpromenader en skön och mysig start på dagen, för hundarna likaså.

Men när det gäller hundmötena vi har på våra promenader har jag en undran, varför löper inte de relativt friktionsfritt?

T.ex. varför kaninte bara alla hundägare ta sin hund på vänstersidan o promenera på? Varför ska det krånglas? Bara det att ta en hund på vänster sida är ju plättlätt i jämförelse med att tvinga över någon man möter som har fem hundar på vänster sida att gå över på höger sida. Det är ju faktiskt så att vi som promenerar ska göra det på vänster sida vägen, så är trafikreglerna. Men även i hundvärlden har vi dom "reglerna", på alla hundkurser får man lära sig att det "ordinarie" fotgåendet är på vänster sida, visserligen ursprungligen för att bössan skulle vara på den högra axeln men det är ändå det som är gängse mötesregeln. Redan där är det så lätt att underlätta för varandra. Två människor som är närmast varandra och hundarna på långt avstånd till varandra - plättlätt att hinna reagera ifall någon tänker fel tanke! Håll till vänster!

Många har lärt sig att för att kontrollera sin hund ska den sitta i mötet. Tanken med det är ju att ge hunden uppdraget "sitt" och att aktivera hundhjärnan åt ägarens håll för att undvika utfall eller lekinviter. Men att sätta hunden vid kanten där den den (och oftast även ägaren) stirrar in sig på den mötande hunden, i mitt fall då de 5 mötande hundarna, är inte riktigt samma fredliga o rätt smarta sak som att just aktivera hunden med ett "sitt" mot ägaren. Det denna typ av hundägare inte tänker på är att just att stirra på en mötande hund på hundspråk kan betyda att man vill inleda ett slagsmål.

En mer lyckad variant av ovanstående är att ta hunden en liten bit av stigen, sätt den ner men med ryggen mot de man inte klarar av att gå i möte med, få hunden att fokusera på ägaren med godis, leksak eller bara rösten. Gör mötet till något att ignorera. Tränar man så några gånger så kommer hunden ganska snart förstå vad som gäller och uppskatta lugnet som blir.

En annan inte helt ovanlig variant är att låta sin hund fortsätta gå lös i mötet, den är så snäll o har aldrig gjort något. Mmmm - men om den just idag möter någon som den inte gillar o vill ta en diskussion med? Eller om jag har en hund som inte klarar den typen av möte? I de här mötena väljer jag att tro stenhårt på den mötandes försäkringar just bara för att utstråla självsäkerhet inför min egen lilla hundgrupp så de ska uppfatta mötet som både "mitt" och säkert. Oftast fungerar det bra, men ibland kan det gruffas lite i leden när den mötande hunden måste gå liiite närmare oss för att helt fredligt få bara lite snos på vad vi luktar och någon av mina inte gillar det o gruffar till. Jag har nolltolerans mot att gruffa i möten och tvingas in i något jag inte gillar - att tvingas säga åt mina hundar att sköta sig när det egentligen inte är dom som är orsaken.

Hundmötenas vinnare är nog kanske ändå de med hund i flexiekoppel.

Mitt senaste möte med en sådan var inte speciellt roligt. Vi, jag o mina fem i koppel, går av stigen och inväntar passeringen men istället för att passera stannar mannen, släpper fram den lilla hunden och jag ber direkt "hala in din hund".

Han är fullständigt oförstående för han har världens finaste o snällaste hund i flexit. Han låter sin hund fortsätta utforska min lilla hundgrupp på allt närmare avstånd. Mina kopplade hundar "sitter fast" o blir aningen trängda bakom mig. Eftersom vi har lite svaj i vår flock vägrar jag låta denna inkräktare ställa till bråk i min flock. Ber mannen hala in sin hund innan det smäller o de ryker ihop, samtidigt som jag bröstar upp mig (för att mentalt mota flexiehunden) o tränger mig förbi med mina hundar släpandes efter och jag hoppas innerligt att de inte ryker ihop. Arg som ett bi är jag. Denne man visar på ett äkta ego, stort som hela skogen, noll insikt i att någon annan kan ha något annat än vad han själv har i sitt hundägande.

Hemma hos oss börjar det bli lite jobbigt att vara äldsta hunden ibland. Det händer någon gång nu o då att det smäller för vår äldsta tik. Jag vet inte riktigt vad som utlöser detta men vet att det inte är ett helt ovanligt fenomen i en hundflock när den älsdsta o förut starka hunden börjar bli lite vek o svag. Jag vill såklart inte att vi ska ha det så och ställer med vår vardag så gott jag kan för att undvika att detta ska hända. Nu när föräldrarnas hund återigen är med på promenaden får vi en ny dynamik i gänget och att sedan ha en unghund av rasen pumi med i flocken gör att det hinder hända massor som jag behöver ha koll på. Enkelt sagt; jag/vi behöver inte några nya hundbekanta just nu. Vi har så det räcker med den egna hundfamiljen.

Ska jag vara tvungen att berätta det för alla jag möter? Ska jag vara tvungen att argumentera för att bli visad vanlig hederlig hänsyn? Den här mannen hade dessutom lyckats missuppfatta o trodde att jag trodde att hans hund som slängde sig fram i flexiekopplet mot oss var elak o skulle slåss med mina hundar o var rejält upprörd nästa möte vi fick. Han hade enligt sin egen syn på saken inte på något vis släppt fram sin hund - eller ens stannat. Han visste minsann hur allt var han, och han kunde hund han. Mmmm... men inte hänsyn. Fast han kunde nog inte så mycket hund heller verkade det när vi diskuterade vidare - tämligen korkad i situationen var han. Kanske jätteintelligent i andra fall men i detta möte - komplett inkompetent. Han är också ett ypperligt exempel på att man låter saker och ting hända utan att egentligen ha någon koll på alls hur man själv agerar. Det är inte ens ovanligt, vi fungerar så - men det är jättebra om fler börjar få en plan för sina möten. Då blir det så lätt!

Sammanfattningsvis när du får möte - ha en strategi - t.ex.;
*Koppla din hund!
*Genomför mötet "snabbt" och lugnt
om det är ett "svårare" möte
*Gå av stigen se till att din hund inte fokuserar på mötet utan på dig. Var lugn, bestämd såklart men inte arg eller upprörd i tonen o kroppsspåket.
*Äg din plats o släpp inte fram den mötande om du inte själv vill. Kräv av den mötande att visa hänsyn.
*Se till att hunden är fokuserad på dig o inte de ni möter.
*Styr helt ut i terrängen och undvik mötet på så sätt.
*Byt sida om vägen är bred.
*Släng lite godis på marken, din hund letar godis och skickar lite lugnande signaler till både mötande och sig själv - kanon ju!
*Förutsätt att alla vill ha sin hund för sig själv i mötet o släpp inte fram din egen hund till dom.

En hund som tvingas ta ansvar i möten med andra blir i regel otroligt stressad och får en allt för stor börda på sin lilla skuldra. Hundar som vet att ägaren tar ansvar får en så mycket lättare resa genom livet som säkerligen ändå inte alltid är alldeles enkelt ens för en liten hund.

Jag är allt annat än felfri men jag har en ärlig vilja att göra mötena lugna o trevliga för alla. Var rädd om din fyrfota o respektera de du möter - då blir det bra! Och kom ihåg; Alla har olika inställning, en del har massor av tid och en stor längtan efter socialt umgänge och har tid att stå o prata en lång stund. Andra har en tid att passa o har precis det umgänge de vill ha o längtar inte efter mer. O sen har vi alla varianter däremellan - respektera våra olikheter.

Håller tummarna för fler trevliga hundmöten på promenaden!







  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post242