JyckeFix

JyckeFix

Rätten att säga negerboll- eller rätten att slippa...

Mina egna tankarPosted by Ewa Sat, October 04, 2014 08:46:20

Det delas och gillas "bevara våra svenska klassiker" inlägg på facebook. Jag förundras av att folk klickar gilla och dela på dessa inlägg. Utan att ha en aning om vem eller vilka som står bakom och vad de vill uppnå - egentligen.

På sidan står det

citat

Nu får det vara nog med censurerande utav våra svenska klassiker!

Kalles jul, Ture Sventon, Lilla hjärtat, Tintin, Astrid Lindgrens böcker m.m

slut citat

Mig veterligen är Kalle Anka amerikansk? Tintin skapad av en belgisk kille? Så mycket för den faktan om svenska klassiker. Kanske kan man ana att det inte är så genomtänkta personer som ligger bakom denna sida?

Om jag förstått saken rätt är det ordet negerkung, benämningen på pappan till Pippi som ska byta "namn" och det är den "censuren" man säger sig vara emot. Uppdatering anser jag att det är för vad vill man bevara egentligen? Rätten att säga neger som faktiskt rent krasst är detsamma rätten att kränka en människa?

Skulle du kunna säga "du negern" rakt i ansiktet på en svart människa? Jag utgår från att du svarar nej på det och ber dig fundera på varför. O plötsligt är chokladboll helt ok att säga - eller hur?

Det har alltid varit utveckling som upprör på olika sätt.

- Kvinnor fick fullständig rösträtt 1921 i vårt "moderna" land.

- På 1970-talet insåg man att spädbarn kanske också kan ha känsel? Så i vårt välutbildade och rika i-land gjorde man den sista öppna hjärtkirurgin på ett spädbarn utan bedövning någon gång på tidigt 1970-tal.

- 2014 vill man rensa upp i omodern svenska i barnböcker (från alla möjliga länder) för att få dom up to date i språkval men kanske även i hopp om en vänligare inställning bland barnen till sin omvärld.

Att ha rätten att revidera och följa med i utvecklingen är jag helt övertygad om att Astrid Lindgren skulle varit först och stått på barikaderna för att göra - hon skulle nog aldrig vilja göra någon illa med sina texter, definitivt inte.

Människor jag tycker om och som jag vet inte är elaka på något vis har tryckt gilla och delar denna skit o jag blir så ledsen. Men jag tror ärligt inte att de tänkt så mycket på vad de egentligen säger med att gilla och dela dessa grejer.

Sammanfattningsvis så som jag tycker hemma på min gata i stan:

Det finns människor jag tycker mycket om och människor jag inte tycker så mycket om - de kommer i allehanda färg o form o det är inte utsidan jag gillar/ogillar - det är insidan.



  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post250

Agility VM 2014 dag 1 med sightseeing, bergsklättring o en första delvinst för largelaget!

Mina egna tankarPosted by Ewa Thu, September 11, 2014 22:54:41

Vi inledde dagen med en suverän frukost på hotellet. Vi missade tyvärr Ullas trick med det råa ägget som hon trodde var kokt men med lite tur kör någon annan en repris på det i morgon bitti för det var verkligen inte lätt att veta att de var råa ;)

När vi käkat klart packade vi för avfärd och tog apostlahästarna ner till gamla stan. Jag skriver ner till för nivåskillnaden var säkerligen 40-50 meter om inte mer. Jisses vad vi har jobbat! Jörgen var reseledare för han kan orientera - ha ha ha säger jag om det - vi fick gå tillbaka mängder av gånger! :D Det fränaste var nog gräsklipparen i en slänt som inte skulle kunna kallats något annat än svart pist om det varit skidbacke :D

Vi besökte utgrävningar som man gjort över århundraden i berget där man sedan tagit skydd i krigstider men också försvarat stad och land ifrån. Helt otroligt att gå runt där o tänka att här började de gräva o förstärka redan på 1600-talet.


Staden växlar mellan forntida gammalt och supermodernt vad gäller hus och byggnader. Det är en väldigt fin o fräsch stad men den saknar allt var matvaruaffärer heter - läs vi har inte kunnat köpa vin o bananer som vi så gärna velat.

Efter de 4 timmar med bersklättring och utforskning av bergets inre begav vi oss fortfarande till fots till arenan där vi inmundigade en suverän macka och letade oss därefter in till våra platser på arenan. Det är inte fullt på svenska klackens platser, de som felar kommer säkerligen under morgondagen. Men det är liv i luckan när svenskarna gör entre under invigningen o det är ståpäls redan där. Vi har pompoms och flaggor o väldigt mycket röst :D

Idag var det först invigning med inmarsch av alla länder, många hundar är med in i arenan o det är ett ljudligt spektakel kan jag lova. Det är miljöträning modell värre om vi säger så. Därefter byggs hoppbanan upp o lagtävling för världens bästa largelag startar. Fransmännen går in o gör kanonlopp, Kanadensarna går in där efter och en av deras tjejer Joyce Davenport, gör dagens bästa tid, 32,9 tror jag - när våra svenska tjejer går in är det fortfarande fransoser i ledningen men inte länge till. De går in en efter en o gör det ena loppet bättre än det andra o avslutningsvis går Jenny Damm in o gör sveriges bästa lopp typ 33,2 eller nåt o den tiden var nog tredje bästa tror jag när dagen summerades. Oavsett - upp i ledningen går vi o där ligger vi gott inför morgondagens agility.

När ett lag vinner på VM ska lagets supportrar in o dra några varv på planen till Queens "We are the champions" o jävlar vad vi sprang! Pompoms o flaggor o benen som trumpinnar. Om vi kommer upp ur sängen i morgon utan problem blir jag förvånad!

Vi avslutade dagen på Cafe France och åt o drack gott på deras uteservering. Klockan var faktiskt halv tio när vi bröt upp o det var inte för kallt att sitta ute. Nu är vi trötta som tusan men väldigt nöjda o glada över dagens underbara avslut - nu hoppas vi på några upprepningar! Gonatt!



  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post249

Luxemburg o agility VM -here we come!

Mina egna tankarPosted by Ewa Wed, September 10, 2014 22:14:50

Vaknade vid 7 fixade o åkte vid 8 träffade tjejerna vid 9 o sen bar det av. Ulla, Marina, Kerstin o jag ska på agility VM i Luxemburg. I början av året bokade vi flyg, hotell och köpte entrébiljetter till arenan o nu är det dags. Det som var så långt bort blev plötsligt idag?!


På Arlanda stötte vi ihop med Lena som också är på väg ned o straxt därefter Inga o Jörgen. På planet som var ett liiiiitet sött plan kom också tre av våra landslagsmedlemmar med på. Vi gjorde upp om ett guld eller två vore helt ok. Resan gick så smidigt men fy för den lede så varmt. ACn var trasig o det var säkerligen 30 grader i planet . Bedrövligt varmt! Vi hamnade lite överallt i planet o satt inte tillsammans. Bredvid mig kom Malin att sitta. Jag somnade efter en stund med min ljudbok i örat, vaknade av att jag snarkade till lite o skämdes så pinsamt...

Malins hund satt i bak på planet tillsammans med Tommys hund - lite längre fram i planet satt Patrik med sin Sam i en tygbur - i värmen - stackars hund så varmt han ska ha haft det. Men när vi klivit ur planet var han helt oberörd, cool till o med - så han hade kanske bara laddat lite extra där vid husses fötter i det heta klimatet :)

Vi åkte taxi till hotellet, checkade in o får ett jätterum både stort o fint! Två tvåsitssoffor, skrivbord, dubbelsäng Poängfåtölj med fotpall o ändå massor med tomt och luftigt utrymme. Så jättefint rum!

Gjorde Luxemburgs gamla stan o letade efter någon liten affär att köpa lite småätbart i men icke, inte en enda öppen liten livsmedelsaffär. Däremot hittade vi en mexikansk resturang med jättegod mat. Åt gott o satt o pratade o skrattade länge o nu, jättesent kl 21.53 är det dags att slå huvudet i kudden. I morgon drar VM igång med invigning kl 14.30 o då sitter vi på första parkett - kanonplatser har den svenska klacken fått bästa platserna i hela hallen säger landslagsledningen så det får vi tro på!

God natt go vänner!

PS Kerstin - den här är till dig! :D






  • Comments(1)//blogg.jyckefix.se/#post248

En semestervecka kvar och jag behöver nog egentligen tio till

Mina egna tankarPosted by Ewa Sun, July 20, 2014 11:49:09

Har försökt att njuta o ta det lugnt av min semester. Vi har varit väldigt duktiga egentligen både maken och jag. Inte några uppbokningar i almanackan, telefonen går till svararen så jag får sova om kvällarna o slippa stressen av ringsignalen på dagarna. Med en enda ynka vecka kvar kan jag konstatera att det går åt rätt håll om än alldeles för sakta i mitt tycke.

Vi hade världens trevligaste gäster här förra helgen, vi åt, lekte o garvade hela lördagkvällen. Det är sånt som ger plus på välbefinnande kontot! Susanne hade dessutom anordnat lite små busaktiviteter o jag fick nog den allra skojigaste på film :)

Det kändes så bra den där kvällen att jag med lite påställa kom iväg o tävlade agility på Kristinehamns superinofficiella tävling tre dagar senare. Vi tog de örsta stegen på en tävlingsbana sedan oktober 2012 där i tisdagskväll Jippie o jag. Så länge sedan är det.

Varför är det så länge sedan då?

*Renovering.
*Flytt.
*Ont.
*Utmattning.

*Nu har vi flyttat klart äntligen - tack för lånet av källarförrådet älskade dottern och att vi fick flytta det sista när orken kommit tillbaka!

*Renoveringen 2014 är nerbantad till enbart nytt staket och målning av detsamma, målning av garageportsram och ett fönster som måste underhållas före vintern kommer.

*Ryggen har fått tabletter som hör o häpna tar bort smärtan så mycket att jag kan sova ostörd! Vaknar inte varje gång jag vänder på mig!!! Så skönt! Armbågen måste vila med förstånd, dvs på med ett speciellt skydd när jag använder armen.

*Stora problemet är väl att allt förutnämnda tre saker genererat en rejäl utmattning i skallen på mig, igen. Inte så att jag brakat ihop men jag är på god väg. Har prioriterat upp mig själv och prioriterat ned mitt jobb med kurser och ännu så länge känns det helt korrekt - för mår jag inte bra levererar jag såklart inte bra heller. När man inte hittar orden är det svårt att undervisa o vägleda liksom...

I alla fall där i lördagsnatt lurade Pär (och till stor del även Linda genom pepping tidigare i veckan) iväg mig till Kristinehamn på en liten bustävling i goda vänners lag. Första loppet var helt ok fram till slalom som är allt för svårt för en liten pumi som inte tränat med någon ordning på evigheter men andra loppet sitter som en smäck. Tror inte ens att min tunga springstil o korta hjärna påverkar hundens fart värst mycket ;)

Det gav mersmak och eftersom Torsbys tävling låg öppen för anmälning nästan ända fram till tävlingsdagen kunde jag anmäla mig o Jippie till två starter. Hon är så jätteduktig jag är så jättestolt över henne och beklagar att hon tvingas springa med mig. Å andra sidan är det med mig hon vill jobba så det är ju det bästa hon kan få ändå.

Huvudet håller ihop på mig i ett lopp - men inte i två. Slalomkunskaperna höll inte för Jippie i första så därför blir det pannkaka därifrån. I hopploppet räcker min skalle i små korta sekvenser. Första och sista fyra hindren fixar jag bra resten kan vi glömma. Det är lite hårt. Jag undrar när jag kommer bli normal igen - om någonsin? Måste lära mig att hushålla med mina mentala krafter på ett bättre sätt men det är ju så jäkla svårt. Jag är ju inte direkt den där som vill sitta stilla o titta på - jag vill ju vara med mitt i smeten o då kan jag inte bromsa o får inte gasa - ja ja - förr eller senare får jag väl till det.

Tänk så bra jag ändå har det - världens finaste barnbarn, barn, gubbe, föräldrar, vänner o hundar - vad mer kan man önska sig?

Jag måste bara dela med mig av världens goaste badvideo också ;) vi var nere vid sjön o hundarna njöt i fulla drag. Jag själv har inte slutat skratta än!



  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post247

Första semesterveckan är gjord

Mina egna tankarPosted by Ewa Sun, July 06, 2014 17:30:04

Oj vilken varm o härlig dag - jag som egentligen trivs bäst i minus 5 får väl ändå erkänna att det är detta vi väntat på o längtat efter hela vintern. Bara jag orkar varva ner lite mer o får fatt i mina sista bilder som ligger lagrade hos Lotta så ska jag sätta mig ner o försöka sammanfatta vår underbara vallningsresa ner till Ungern. Tills dess får jag dela med mig av dessa 3-4 minuter av ren o skär hundlycka ;)





  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post246

Vad gör man...

Mina egna tankarPosted by Ewa Wed, May 21, 2014 09:47:29

Vad gör man när man inte längre har ett val? Jag har bitit ihop - länge - men det hjälps inte. När knoppen inte samarbetar, kroppen visar gång på gång på olika sätt att något inte står rätt till, ja då får jag till sist bita i det sura och inse att detta går inte. Som anställd har man ett socialt skyddsnät, man kan man sjukskriva sig eller stanna hemma några dagar. En så liten företagare som jag har inte den möjligheten. Jag får istället försöka omfördela o omstrukturera så jag överlever.

Jag har tvingats ta beslutet att dra ner där det kostar mest energi och fokusera på min hälsa, min familj, mina hundar och mitt trim. Kurserna får stå tillbaka denna vår och sommar - jag har helt enkelt ingen energi kvar eller över och jag måste få tid att läka.

Att köra kurs är nog det roligaste som finns, att utveckla, anpassa, hitta lösningar och klura för att få till en hållbar inlärningssituation för små hundar o deras ägare - det är skoj!

Få kan nog ana dock - vilken enorm insats det är från min sida. Det är inte de 120 minutrarna som kursen är igång som jobbet görs, då är det bara njutning. Nej det är allt jobb och planeringen inför, upplägg som ska anpassas, övningar som ska anpassas och det går inte - för mig i alla fall - att köra enbart på rutin. Jag vill att det ska bli bra och rätt här och nu. Att alla ska känna att det ger någonting.

Jag har inte så mycket överskottsenergi just nu att jag orkar vara den bra kursledaren jag vill vara och då känner jag att det mest korrekta mot alla är att ta en liten paus.

Så - ha en härlig sommar alla. Njuta av varenda minut. Var rädda om varandra och värdera det som förtjänar det högt och släng bort allt annat.

Positiva tankar!

Kram







  • Comments(1)//blogg.jyckefix.se/#post243

Hundmöten

Mina egna tankarPosted by Ewa Sun, May 18, 2014 09:55:28


Jag har fyra egna hundar varav en börjar bli gammal och en är unghund. Dessutom följer föräldrarnas lilla råtta med varje morgon nu igen efter ett uppehåll på ett par månader då hon hade rehab efter två stora operationer. Det kräver lite planering, engagemang o envishet att få dessa promenader att fungera på ett för alla bra sätt och jag känner att det är många som inte inser sin egen roll i dessa möten.

Mina hundar har några få hundkompisar som vi näst intill alltid möter på morgonpromenaden och de har på något sätt också kommit att hamna i "vår flock" - eller vi i deras. Det är lekkamrater och goda vänner som både hundarna och jag uppskattar, två- såväl som fyrbenta. Men eftersom vi har stor egen hundfamilj är det egentligen inte för hundarnas skull - de har inte det behovet - det är mer för min egen del, det är trevligt att byta några ord en morgon nu o då.

För mig är dessa morgonpromenader en skön och mysig start på dagen, för hundarna likaså.

Men när det gäller hundmötena vi har på våra promenader har jag en undran, varför löper inte de relativt friktionsfritt?

T.ex. varför kaninte bara alla hundägare ta sin hund på vänstersidan o promenera på? Varför ska det krånglas? Bara det att ta en hund på vänster sida är ju plättlätt i jämförelse med att tvinga över någon man möter som har fem hundar på vänster sida att gå över på höger sida. Det är ju faktiskt så att vi som promenerar ska göra det på vänster sida vägen, så är trafikreglerna. Men även i hundvärlden har vi dom "reglerna", på alla hundkurser får man lära sig att det "ordinarie" fotgåendet är på vänster sida, visserligen ursprungligen för att bössan skulle vara på den högra axeln men det är ändå det som är gängse mötesregeln. Redan där är det så lätt att underlätta för varandra. Två människor som är närmast varandra och hundarna på långt avstånd till varandra - plättlätt att hinna reagera ifall någon tänker fel tanke! Håll till vänster!

Många har lärt sig att för att kontrollera sin hund ska den sitta i mötet. Tanken med det är ju att ge hunden uppdraget "sitt" och att aktivera hundhjärnan åt ägarens håll för att undvika utfall eller lekinviter. Men att sätta hunden vid kanten där den den (och oftast även ägaren) stirrar in sig på den mötande hunden, i mitt fall då de 5 mötande hundarna, är inte riktigt samma fredliga o rätt smarta sak som att just aktivera hunden med ett "sitt" mot ägaren. Det denna typ av hundägare inte tänker på är att just att stirra på en mötande hund på hundspråk kan betyda att man vill inleda ett slagsmål.

En mer lyckad variant av ovanstående är att ta hunden en liten bit av stigen, sätt den ner men med ryggen mot de man inte klarar av att gå i möte med, få hunden att fokusera på ägaren med godis, leksak eller bara rösten. Gör mötet till något att ignorera. Tränar man så några gånger så kommer hunden ganska snart förstå vad som gäller och uppskatta lugnet som blir.

En annan inte helt ovanlig variant är att låta sin hund fortsätta gå lös i mötet, den är så snäll o har aldrig gjort något. Mmmm - men om den just idag möter någon som den inte gillar o vill ta en diskussion med? Eller om jag har en hund som inte klarar den typen av möte? I de här mötena väljer jag att tro stenhårt på den mötandes försäkringar just bara för att utstråla självsäkerhet inför min egen lilla hundgrupp så de ska uppfatta mötet som både "mitt" och säkert. Oftast fungerar det bra, men ibland kan det gruffas lite i leden när den mötande hunden måste gå liiite närmare oss för att helt fredligt få bara lite snos på vad vi luktar och någon av mina inte gillar det o gruffar till. Jag har nolltolerans mot att gruffa i möten och tvingas in i något jag inte gillar - att tvingas säga åt mina hundar att sköta sig när det egentligen inte är dom som är orsaken.

Hundmötenas vinnare är nog kanske ändå de med hund i flexiekoppel.

Mitt senaste möte med en sådan var inte speciellt roligt. Vi, jag o mina fem i koppel, går av stigen och inväntar passeringen men istället för att passera stannar mannen, släpper fram den lilla hunden och jag ber direkt "hala in din hund".

Han är fullständigt oförstående för han har världens finaste o snällaste hund i flexit. Han låter sin hund fortsätta utforska min lilla hundgrupp på allt närmare avstånd. Mina kopplade hundar "sitter fast" o blir aningen trängda bakom mig. Eftersom vi har lite svaj i vår flock vägrar jag låta denna inkräktare ställa till bråk i min flock. Ber mannen hala in sin hund innan det smäller o de ryker ihop, samtidigt som jag bröstar upp mig (för att mentalt mota flexiehunden) o tränger mig förbi med mina hundar släpandes efter och jag hoppas innerligt att de inte ryker ihop. Arg som ett bi är jag. Denne man visar på ett äkta ego, stort som hela skogen, noll insikt i att någon annan kan ha något annat än vad han själv har i sitt hundägande.

Hemma hos oss börjar det bli lite jobbigt att vara äldsta hunden ibland. Det händer någon gång nu o då att det smäller för vår äldsta tik. Jag vet inte riktigt vad som utlöser detta men vet att det inte är ett helt ovanligt fenomen i en hundflock när den älsdsta o förut starka hunden börjar bli lite vek o svag. Jag vill såklart inte att vi ska ha det så och ställer med vår vardag så gott jag kan för att undvika att detta ska hända. Nu när föräldrarnas hund återigen är med på promenaden får vi en ny dynamik i gänget och att sedan ha en unghund av rasen pumi med i flocken gör att det hinder hända massor som jag behöver ha koll på. Enkelt sagt; jag/vi behöver inte några nya hundbekanta just nu. Vi har så det räcker med den egna hundfamiljen.

Ska jag vara tvungen att berätta det för alla jag möter? Ska jag vara tvungen att argumentera för att bli visad vanlig hederlig hänsyn? Den här mannen hade dessutom lyckats missuppfatta o trodde att jag trodde att hans hund som slängde sig fram i flexiekopplet mot oss var elak o skulle slåss med mina hundar o var rejält upprörd nästa möte vi fick. Han hade enligt sin egen syn på saken inte på något vis släppt fram sin hund - eller ens stannat. Han visste minsann hur allt var han, och han kunde hund han. Mmmm... men inte hänsyn. Fast han kunde nog inte så mycket hund heller verkade det när vi diskuterade vidare - tämligen korkad i situationen var han. Kanske jätteintelligent i andra fall men i detta möte - komplett inkompetent. Han är också ett ypperligt exempel på att man låter saker och ting hända utan att egentligen ha någon koll på alls hur man själv agerar. Det är inte ens ovanligt, vi fungerar så - men det är jättebra om fler börjar få en plan för sina möten. Då blir det så lätt!

Sammanfattningsvis när du får möte - ha en strategi - t.ex.;
*Koppla din hund!
*Genomför mötet "snabbt" och lugnt
om det är ett "svårare" möte
*Gå av stigen se till att din hund inte fokuserar på mötet utan på dig. Var lugn, bestämd såklart men inte arg eller upprörd i tonen o kroppsspåket.
*Äg din plats o släpp inte fram den mötande om du inte själv vill. Kräv av den mötande att visa hänsyn.
*Se till att hunden är fokuserad på dig o inte de ni möter.
*Styr helt ut i terrängen och undvik mötet på så sätt.
*Byt sida om vägen är bred.
*Släng lite godis på marken, din hund letar godis och skickar lite lugnande signaler till både mötande och sig själv - kanon ju!
*Förutsätt att alla vill ha sin hund för sig själv i mötet o släpp inte fram din egen hund till dom.

En hund som tvingas ta ansvar i möten med andra blir i regel otroligt stressad och får en allt för stor börda på sin lilla skuldra. Hundar som vet att ägaren tar ansvar får en så mycket lättare resa genom livet som säkerligen ändå inte alltid är alldeles enkelt ens för en liten hund.

Jag är allt annat än felfri men jag har en ärlig vilja att göra mötena lugna o trevliga för alla. Var rädd om din fyrfota o respektera de du möter - då blir det bra! Och kom ihåg; Alla har olika inställning, en del har massor av tid och en stor längtan efter socialt umgänge och har tid att stå o prata en lång stund. Andra har en tid att passa o har precis det umgänge de vill ha o längtar inte efter mer. O sen har vi alla varianter däremellan - respektera våra olikheter.

Håller tummarna för fler trevliga hundmöten på promenaden!







  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post242

Pumidag i Linnebäck

Mina egna tankarPosted by Ewa Sat, March 22, 2014 17:56:34

Idag har vi haft pumiträff i Linnebäck. Vi räknade om o om igen o vi tror att vi fick ihop till ca 14 pumisar plus en annorlunda pumi som stod i mitten på filmen nedan, lille hjärtat Lincon, han gillade pumiträff, det har han väntat på att få delta i sa han ;)

Hamvaz fick träffa på nya o gamla bekantskaper o roligast var det att få springa och springa och springa ;) Här med Rebuz som är ca 1 år

Det funkar utmärkt att träffas o prata pumi o fika o mysa med dom lösa allihop. Nästan inga kontroverser med hundarna utan allt tuffar på så lugnt det nu går när det är pumisar med i bilden.

Vi hade en turträff som hette duga med vädret. Lagom fint, satt ute o grillade o när vi åkte hem så började det ösregna. Helt ok!

Kram alla goa pumiägare o vi ses snart igen!





  • Comments(0)//blogg.jyckefix.se/#post238
Next »